Mitt mammahjärta värker.. 

E somnade kring 20.20 ikväll. Han sov ju sin lur mellan 14-16 så kvällsläggningen blev lite sen. När han somnat smyger jag mig upp och ska precis öppna dörren, då vaknar han i panik och skriker MAAMMA! så jag får lägga mig bredvid honom igen och han slänger upp benet runt min midja och kramar mig det hårdaste han kan. Lilla älskade hjärta, mamma älskar dig så.

Separationsångest kanske efter sin första riktiga förskoledag.

Jag lämnade Elias kl 8.30 på förskolan, pussar och säger hejdå, han gråter när jag går. Jag tyckte det kändes lite olustigt att lämna honom, självklart vet jag att han har det bra där och tycker det är väldigt roligt så det var/är jag inte alls oroad över utan det kändes hemsk att han ska känna att mamma lämnar honom. Jag bestämmer mig därför att ringa till förskolan ca 15 minuter efter att jag gått för att få några lugnade ord och höra hur det går. Får prata med en av pedagogerna som berättar att det gick bättre än i fredags, han hade slutat gråta redan efter ca en minut. Han hade sedan suttit och läst bok med en av pedagogerna och när vi pratade lekte han för fullt. Det var skönt att bara få höra att allt var bra så slipper jag grubbla.

När jag kommer till förskolan vid 14 och ska hämta honom så kastar han sig ner på golvet direkt när han ser mig och grinar. Inte så att mamma jag vill inte gå hem utan mer just det!! du lämnade mig imorse, varför? Aj, det högg i hjärtat på mig, kände mig som en dålig mor som lämnat honom där, kändes som jag svikit honom.

Pratade med pedagogerna och frågar hur dagen hade gått, det hade gått jätte bra, han hade kramats med en av flickorna, ätit jätte mycket men inte sovit. Oj, han hade alltså varit vaken från kl 6-14. Han brukar vanligtvis vakna tidigast 7 och sova vid 11.30 och då 2-3 timmar. Han var röd under ögonen och såg ut att kunna somna vilken sekund som helst. Elias behöver enormt mycket sömn och han fungerar inte utan sovstunden där på dagen, inte så konstigt att han somnade i min famn påväg från bilen till dörren hemma då.

Han hade varit nära att somna flera gånger men varje gång blev han väckt av antingen ett barn som skrek eller någon som reste sig och skulle gå ut ur rummet. (Det var 4 nya inskolningsbarn där med sina föräldrar) alltså inte så lätt att somna med andra ord. De ska ju vara där veckan ut så jag hoppas verkligen det är lite mer lugn och ro så att han kan få somna imorgon. Särskilt inte lätt för honom när det är första riktiga dagen och han förmodligen hade varit lite orolig ändå.

Jag kände när jag satt där att jag fick bita mig i läppen för att inte börja gråta, fjantigt kan man tycka men E är det värdefullaste jag har och det kändes för jävla hemskt just då, just nu också när jag tänker på att jag måste lämna honom imorgon igen när han reagerade såhär kraftigt.

Här hemma har han inte varit människa, helt förstörd. Han har knappt klarat av sig själv, ingenting har varit bra.

Men efter lite mat blev han piggare och gladare.

Jenny, vår fina granne tittade förbi, då blev Elias GLAD. Han sa Jenny. Men om han menade Jenny eller inte har jag ingen aning om men Jenny sa han iaf. Orden börjar flyga ur honom.